Det grekiska köket är ett av världens äldsta, och det märks i varje rätt. Här handlar matlagning inte om komplicerade tekniker eller trendiga ingredienser — det handlar om att ta råvaror av hög kvalitet och göra så lite som möjligt med dem. Olivolja, citron, oregano, vitlök och havssalt. Tomater som faktiskt smakar tomat. Fetaost som tillverkats på samma sätt i tusentals år. Det är den grekiska matfilosofin i ett nötskal: börja med det bästa du har, och låt det tala för sig självt.
Grekland har dessutom en matkultur som är djupt social. Måltider delas. En typisk middag på en taverna börjar med en rad mezedes — små rätter som ställs ut i mitten av bordet — följt av huvudrätter som alla plockar från. Att äta ensam på en restaurang i Grekland är inte förbjudet, men det väcker blickar. Mat ska delas, diskuteras och njutas av i sällskap, gärna med en karaff retsina eller ett glas ouzo i handen.
Det här är också ett kök som varierar enormt beroende på var i landet du befinner dig. Kreta har sitt eget kök med vildväxande örter och getost. Thessaloniki bär på osmanska influenser med sötare, kryddigare smaker. Öarna i Egeiska havet specialiserar sig på fisk och skaldjur. Och på fastlandet dominerar långkokta lammrätter och fylliga grytor. Att “äta grekiskt” kan betyda helt olika saker beroende på vilken region du besöker.
Den här guiden tar dig igenom 15 rätter du inte bör missa, tipsar om var i landet du äter bäst, och ger dig praktiska råd om allt från vegetariskt till hur du undviker turistfällorna. Har du redan bokat din resa? Perfekt. Har du inte det? Du kommer vilja göra det innan du läst klart.
15 rätter du måste prova
1. Moussaka — aubergingratäng med köttfärs och béchamel
Moussaka är Greklands nationalrätt, och den förtjänar varje bit av den titeln. Skivad aubergine och potatis varvas med en kryddig köttfärssås gjord på lammfärs eller nötfärs, tomatsås, kanel och kryddnejlika, och toppas med ett tjockt lager krämig béchamelsås som gratineras gyllenbrun i ugnen. Resultatet är en rätt som är samtidigt rustik och elegant — tung, varm och djupt tröstande. Varje taverna i Grekland har sin egen version, och skillnaderna sitter i detaljerna: hur tjockt béchamellagret är, om de använder lamm eller nöt, och hur mycket kanel som får vara med.
Pris: 8–14 EUR på taverna. Bäst i: Aten och Peloponnesos. Varje taverna med självrespekt lagar sin egen. Tips: Beställ moussaka till lunch — den är tung, och greker äter sällan tunga rätter sent på kvällen.
2. Souvlaki — grillat kött på spett
Souvlaki är Greklands mest älskade gatumat och landets svar på snabbmat — fast med riktiga ingredienser. Bitar av fläsk, kyckling eller lamm marineras i olivolja, citron, vitlök och oregano i minst tolv timmar, träs på spett och grillas över kol. Serveras antingen på spett med bröd och sallad vid sidan, eller inlindad i en pitabröd med tomat, lök, tzatziki och pommes frites (ja, pommes frites i pitabrödet — det är en grej). Smaken är enkel men fulländad: rökig, syrlig och kryddig.
Pris: 3–5 EUR för en pitawrap, 8–12 EUR som tallriksrätt. Bäst i: Aten — prova kvarteren runt Monastiraki-torget. Kosta’s och O Thanasis är klassiker. Tips: Fläsk (hirino) är den mest traditionella varianten. Kyckling fungerar, men fläsk är originalet.
3. Gyros — roterande köttmagi
Gyros och souvlaki förväxlas ofta utanför Grekland, men de är två helt olika rätter. Gyros görs av tunt skivat fläsk- eller kycklingkött som staplas på en vertikal roterande grill, långsamt steks och sedan skärs av i tunna, krispiga skivor. Köttet lindas in i pitabröd med tomat, lök, tzatziki och — återigen — pommes frites. Texturen är det som skiljer gyros: köttet har krispiga kanter och mjuk mitt, en kombination som är svår att motstå.
Pris: 3,50–5 EUR för en gyros-pita. Bäst i: Aten och Thessaloniki. I Thessaloniki gör de det med extra stor pita och generösa portioner. Kolla in vår guide till Aten för fler tips. Tips: Beställ “me ap’ola” (med allt) för hela upplevelsen.
4. Horiatiki — grekisk bondsallad
Glöm den sönderhackade “grekiska salladen” du fått hemma i Sverige. En riktig horiatiki är en rustikal historia: grovt skurna tomater, gurka, rödlök, gröna paprikor och kalamataoliver toppas med ett helt block fetaost och dränks i extra virgin olivolja, oregano och en skvätt rödvinsvinäger. Inga salladsblad. Ingen finfördelning. Bara råvaror av högsta kvalitet som får tala för sig själva. Hemligheten ligger i tomaterna — grekiska tomater har en sötma och intensitet som svenska vintertomater bara kan drömma om.
Pris: 7–12 EUR beroende på storlek och läge. Bäst i: Överallt, men speciellt bra på öarna där tomaterna har fått mogna i sol. Santorini har exceptionella tomater tack vare den vulkaniska jorden. Tips: Dela en stor horiatiki som förrätt med sällskapet — det är så grekerna gör det.
5. Tzatziki — yoghurtdipp med gurka och vitlök
Tzatziki är Greklands mest exporterade smak, och den hemlagade versionen slår allt du provat i Sverige. Tjock, silfirmad grekisk yoghurt blandas med riven gurka, pressad vitlök, olivolja, salt och ibland en nypa dill eller mynta. Resultatet är kyligt, fräscht och med en rejäl vitlökskick. Tzatziki serveras som meze — med bröd att doppa i — eller som tillbehör till grillat kött. Den är inte en sås man klickar ovanpå, utan en egen rätt som står på bordet hela måltiden.
Pris: 3–5 EUR som meze. Bäst i: Överallt. Men de bästa versionerna hittar du på småöar och byar utanför turiststråken, där yoghurten ofta är hemgjord. Tips: Fråga om yoghurten är “spitiko” (hemgjord) — det gör hela skillnaden.
6. Spanakopita — spenatpaj med fetaost
Spanakopita är Greklands mest ikoniska pajrätt: fyllning av färsk spenat, fetaost, dill, purjolök och ägg inlindad i tunna, smörade lager av filodeg som gräddas tills de blir gyllene och knaprigt spröda. Resultatet är en kontrast mellan det knaprigt spröda och det mjukt krämiga som är svår att sluta äta. Spanakopita säljs överallt — på bagerier, gatukök och tavernor — och fungerar som frukost, mellanmål eller lätt lunch.
Pris: 2–4 EUR per styck på bageri, 6–9 EUR som portion på taverna. Bäst i: Aten — bakerierna runt Syntagma-torget. Thessaloniki har även sin berömda bougatsa (liknar spanakopita men med semolina-fyllning). Tips: Köp en spanakopita på ett lokalt bageri (fournos) på morgonen — perfekt vandringsfika.
7. Pastitsio — grekisk gratinerad pasta
Pastitsio är moussakas kusin — samma princip, men med pasta istället för aubergine. Rörformad pasta (bucatini) varvas med kryddig köttfärssås smaksatt med kanel och muskot, toppas med ett tjockt lager béchamelsås och gratineras i ugnen. Det är ren tröstmat: krämigt, köttigt och med just den där kanelundertonen som gör det omisskännligt grekiskt. Pastitsio serveras ofta i portionsbitar, som en gratäng, och är vanligast på söndagar och helgdagar.
Pris: 8–12 EUR. Bäst i: Tavernor på fastlandet, särskilt i mindre städer och byar där hemlagad pastitsio fortfarande är normen. Tips: Pastitsio smakar ofta bäst dagen efter, så var inte rädd för “gårdagens” portion i en tavernadisk — det är en feature, inte en bugg.
8. Kleftiko — långkokt lamm i lergryta
Kleftiko (ordagrant: “stulet kött”) har sitt namn från de kleftes — partisaner — som under den osmanska ockupationen stal lamm och kokade det i förseglade jordgropar för att röken inte skulle avslöja dem. Idag tillagas rätten i förslutna lergryttmor eller bakpapper: lamm på ben kokas på låg värme i timmar med vitlök, citron, oregano och potatis tills köttet bokstavligen faller av benet. Det är Greklands mest aromatiska köttfätt — enkelt, tålmodigt och fullständigt oemotståndligt.
Pris: 12–18 EUR. Bäst i: Peloponnesos, Kreta och bergiga regioner. Läs mer i vår guide till Kreta. Tips: Kleftiko tar timmar att laga, så beställ det tidigt på kvällen eller fråga om det finns tillgängligt — det tar slut.
9. Saganaki — stekt ost
Saganaki är en av de enklaste och mest briljanta rätterna i det grekiska köket. En tjock skiva halvhård ost (vanligen graviera, kefalotyri eller kasseri) paneras lätt i mjöl och steks i olivolja tills utsidan är gyllenbrun och krispig medan insidan smälter till en seg, salt, varm massa. Serveras direkt i stekpannan (sagani = liten stekpanna) med en generös skvätt citron. Ibland flamberas den med brandy vid bordet, men det är mer showeffekt än tradition.
Pris: 6–10 EUR. Bäst i: Tavernor med meze-fokus, särskilt på öarna. Tips: Pressa alltid citronen över — syran skär genom fettan och lyfter hela rätten.
10. Dolmades — fyllda vinblad
Dolmades är små paket av mjuka vinblad fyllda med ris, dill, mynta, lök och ibland hackad lammfärs, kokta i en buljong av citron och olivolja. De vegetariska versionerna (yialantzi) serveras ofta rumstempererade som meze, medan köttversionerna äts varma med en syrlig avgolemono-sås (citron-äggsås). Dolmades är fingertmat — du plockar upp ett paket, doppar det och äter det i en eller två tuggor.
Pris: 5–8 EUR för en portion (6–8 stycken). Bäst i: Överallt, men Lesbos och de nordöstra Egeiska öarna har ett särskilt rykte. Tips: Hemlagade dolmades (fråga om de är “spitika”) slår alltid burkversionen — om de säger ja, beställ dem direkt.
11. Stifado — långkokt gryta med lök och kanel
Stifado är en djupt aromatisk gryta som kokar i timmar tills köttet — traditionellt hare eller kanin, numera oftast nöt — faller sönder i saftiga bitar. Det som gör stifado unik är den absurda mängden hela småløk (stifado-lök) som kokas med tills de blir glasiga och söta, tillsammans med tomatsås, rödvin, kanel, kryddnejlika och lagerblad. Resultatet är en varm, kryddig gryta med en karaktäristisk sötma från löken och kanelen.
Pris: 10–15 EUR. Bäst i: Korfuoch Joniska öarna, där kaninstifado är en specialitet. Också utmärkt på fastlandets bergsrestauranger. Tips: Stifado med kanin är den mest traditionella varianten — prova den om den finns.
12. Baklava — honungsdränkt filodegsdessert
Baklava behöver egentligen ingen introduktion, men den grekiska versionen förtjänar extra uppmärksamhet. Tunna lager filodeg smöras ett i taget, varvas med grovhackade valnötter och pistage, och gräddas tills degen är gyllene och sprödknaprig. Hela kakan dränks sedan i en sirap gjord på honung, socker, citron och ibland kanel. Varje tugga är en kontrast: knaprigt möter klibbigt, sött möter nötigt, och den lena honungssmaken binder ihop allt. Grekisk baklava använder oftare honung och valnötter jämfört med den turkiska varianten som lutar åt socker och pistage.
Pris: 3–5 EUR för 2–3 bitar. Bäst i: Thessaloniki — stadens baklava och syrupdränkta kakor anses vara Greklands bästa. Tips: Köp en låda på ett bageri och ta med som present hem — baklava håller sig bra i rumstemperatur.
13. Loukoumades — friterade honungsbollar
Loukoumades är Greklands svar på munkar — små, runda degbollar som friteras tills de är gyllene och puffiga, sedan dränks i varm honung och toppas med kanel och ibland hackade valnötter eller sesam. Utsidan är knaprig, insidan är luftig och mjuk, och honungen rinner ner i varje veck. De äts varma, helst direkt ur fritösen, och är en av de mest beroendeframkallande desserterna du kommer stöta på. I Aten finns specialiserade loukoumades-ställen som experimenterar med toppings som nutella, pistage och glass.
Pris: 5–8 EUR för en portion (8–10 stycken). Bäst i: Aten — Lukumades i Psyrri-området. Också överallt på festivaler och marknader. Tips: Ät dem direkt. Loukoumades som svalnat förlorar sin magi.
14. Frappé — iskaffe på grekiska
Frappé uppfanns av en slump i Thessaloniki 1957 när en Nescafé-representant inte hade tillgång till varmt vatten och skaade snabbkaffe med kallt vatten och is i en shaker. Resultatet blev Greklands mest älskade dryck — en skummig, iskall kaffe gjord på snabbkaffe (alltid Nescafé), vatten, socker och mjölk, skakad till ett tjockt skum och serverad i ett högt glas. Frappé är inte bara en dryck utan en livsstil: greker kan sitta med samma frappé i timmar på ett kafé och titta på folk. Beställ “glyko” (söt), “metrio” (medium) eller “sketo” (utan socker).
Pris: 2–4 EUR. Bäst i: Varenda kafé i hela Grekland. Det är landsorten-till-storstadens standarddryck. Tips: Frappé beställs alltid med sötningsgrad — fråga inte efter socker separat. Och prova gärna freddo espresso eller freddo cappuccino, som blivit ännu populärare bland yngre greker.
15. Ouzo och meze — ritualen
Ouzo är inte bara en dryck — det är en hel social ritual. Den anissmakande spriten serveras med en liten karaff kallt vatten vid sidan (när du blandar vattnet grumlar ouzon och blir mjölkvit) och åtföljs alltid av meze: små portioner grillad bläckfisk, oliver, fetaost, ansjovis, tomatbitar och kanske en bit saganaki. Att dricka ouzo utan mat är som att åka till stranden utan badkläder — tekniskt möjligt, men ingen gör det. Ouzo-ritualen är långsam och social: du nipper, du äter en bit, du pratar, du nipper igen.
Pris: 3–5 EUR för ett glas ouzo, 10–20 EUR för en meze-tallrik att dela. Bäst i: Lesbos (där den bästa ouzon produceras), hamnstäder och fiskebyar. Plomari på Lesbos är ouzo-huvudstaden. Tips: Drick aldrig ouzo på fastande mage. Alltid med mat. Greker skålar med “stin iyia mas” — till vår hälsa.
Bästa ställena att äta — region för region
Greklands matgeografi är lika varierad som dess landskap. Här är en snabbguide till var du äter bäst beroende på vart du reser.
Aten
Huvudstaden är Greklands gastronomiska smältdegel, med allt från billiga souvlaki-hak i Monastiraki till prisbelönta restauranger i Kolonaki. Centrala marknaden (Varvakios Agora) är ett måste för matälskare — här hittar du fisk, kött, kryddor och ost i en kaotisk, högljudd hall som känt sig likadan i hundra år. Psyrri och Exarchia har det bästa urvalet av moderna tavernor och mezeställen. Kolla in vår Aten-matguide för specifika rekommendationer.
Thessaloniki
Ofta kallad Greklands matkulturstad, och med goda skäl. Osmanska och balkaniska influenser har gett staden ett rikare, kryddigare kök än Aten. Bougatsa (filodeg med söt semolina-fyllning), koulouri (sesamkransar som säljs av gatuförsäljare) och stadens legendariska baklava gör Thessaloniki till Greklands sötaste stad. Modiano Food Market i centrum är nyrenoverad och värd ett besök. Ladadika-kvarteret vid hamnen har tavernor med bra sjömat och ouzo.
Kreta
Kreta har Greklands mest självständiga matkultur. Här handlar det om kretansk olivolja (bland världens bästa), dakos (knaprigt kornbröd med tomater, fetaost och olivolja), kaltsounia (små fyllda pajer med ost och örter) och antikristo (lamm grillat över öppen eld i bergstrakterna). Kretanskt kök är renodlad Medelhavsmat i sin mest ursprungliga form. Vår Kreta-matguide har alla detaljer.
Kykladerna och Santorini
Santorini utmärker sig med sin vulkaniska jord som ger unika råvaror: fava (gul ärtkräm), tomatokeftedes (tomatbullar friterade till krispiga kakor) och vitlök från Santorini som har en mildare, sötare smak. Generellt är öarna bäst på fisk och skaldjur — grillad bläckfisk, stekt barbouni (rödmullet) och räkor med fetaost och tomat (räkor saganaki).
Peloponnesos
Fastlandets gömda pärla för matresenärer. Här dominerar köttgrillning, vilt och rustika grytor. Kalamata ger namn åt världens mest kända oliver. Naflion har charmiga tavernor med utsikt över havet. Mani-halvön är känd för sin förenklade, rå matlagning med lokala ingredienser.
Vegetariskt i Grekland
Grekland är överraskande vänligt mot vegetarianer. Det beror till stor del på den ortodoxa kyrkans fastetradition, som innebär att greker traditionellt äter veganskt under långa perioder varje år. Resultatet är ett kök fullt av köttfria klassiker som aldrig var tänkta som “vegetariska” — de bara är det.
Rätter du kan beställa som vegetarian:
- Horiatiki (grekisk sallad) — alltid vegetarisk
- Spanakopita — spenat och fetaost i filodeg
- Gigantes plaki — jättebönor bakade i tomatsås med dill
- Briam — ugnsrostad grönsaksgryta med zucchini, potatis, tomater och paprika
- Fava — gul ärtkräm, speciellt bra på Santorini
- Dolmades yialantzi — vinblad fyllda med ris och örter (utan kött)
- Melitzanosalata — rökt aubergineröra
- Gemista — tomater och paprikor fyllda med ris och örter
Praktiskt tips: Säg “eimai hortofagos” (jag är vegetarian) eller ännu enklare, fråga “choris kreas?” (utan kött?). De flesta tavernor anpassar sig gärna, och meze-baserat ätande fungerar utmärkt för vegetarianer — beställ bara fyra-fem vegetariska mezerätter.
Matkultur och etikett
Att äta i Grekland följer outtalade regler som det är bra att känna till. Inte för att någon blir arg om du bryter dem, utan för att du får en bättre upplevelse om du spelar med.
Middagen börjar sent. Greker äter sällan middag före 21:00, och på sommaren kan det bli 22:00 innan folk dyker upp. Om du sitter ensam på en taverna klockan 19:00 beror det inte på att maten är dålig — det beror på att du är för tidig. Lunchen äts runt 14:00–15:00 och är ofta dagens största måltid.
Dela allt. Den grekiska måltidsmodellen bygger på att alla rätter ställs i mitten och delas. Att beställa en egen huvudrätt och inte dela med sig ses som lite udda. Beställ flera mezerätter, ett par huvudrätter och låt alla plocka.
Brödet kommer automatiskt. På de flesta tavernor ställs en brödkorg och ibland en liten tallrik med oliver och vatten fram utan att du beställt det. Det är inte gratis — det kallas “kouvert” och kostar 1–2 EUR per person. Det tas inte bort, och det räknas in i notan.
Tacka ja till allt. Om taverna-ägaren bjuder på en dessert, en shot raki (på Kreta) eller en liten rätt “från huset” efter maten — tacka ja. Det är en genuin gest av gästfrihet, inte ett säljtrick. Att tacka nej kan uppfattas som oartigt.
Dricks. Dricks är inte obligatoriskt i Grekland, men uppskattas. 5–10 % av notan är standard vid bra service. Lämna det i kontanter på bordet, även om du betalar med kort.
Tempo. Greker stressar inte genom en måltid. Notan kommer aldrig automatiskt — du måste be om den (“to logariasmo, parakalo”). Servitören trycker inte på dig att beställa snabbt, och ingen rynkar pannan om du sitter kvar i två timmar efter desserten. Njut av tempot.
Undvik turistfällorna
Greklands turiststråk — Plaka i Aten, Oia på Santorini, hamnen i Mykonos — har gott om restauranger som lever på sin utsikt snarare än sin mat. Så här undviker du besvikelsen:
Undvik restauranger med bilder på menyn. En riktig taverna har en handskriven meny eller en kypare som berättar vad som finns. Laminerade menyer med foton av varje rätt riktar sig till turister som inte vet vad de beställer, och priserna är ofta 30–50 % högre.
Gå dit grekerna går. Om en restaurang är full av lokalbefolkning klockan 21:30 på en tisdag är det ett gott tecken. Om den bara har turister är det ett dåligt tecken, oavsett hur fin utsikten är.
Beställ dagens rätt. Många tavernor lagar rätter på morgonen som serveras under dagen — “mageirefta” (kokad mat). Fråga vad som finns idag (“ti echete simera?”). Det är alltid det fräschaste, mest hemlagade alternativet.
Var försiktig med fisk. Fisk i Grekland prissätts ofta per kilo, inte per portion. Fråga alltid om priset innan du beställer, och be gärna att få se fisken och väga den. En hel grillad fisk kan kosta 15–25 EUR per kilo, och en stor fisk kan bli en dyr överraskning. Fryst (importerad) fisk ska enligt lag markeras med en asterisk (*) på menyn.
Struntal i TripAdvisor-rankingarna. De bästa tavernorna i Grekland har aldrig hört talas om TripAdvisor. Fråga hotellpersonalen, taxichauffören eller lokalborna var de äter — de skickar dig alltid till bättre ställen.
Vanliga frågor
Vad kostar det att äta ute i Grekland?
Grekland är fortfarande prisvärt jämfört med Skandinavien, även om priserna stigit de senaste åren. Räkna med 10–15 EUR per person för en fullständig måltid på en enkel taverna (förrätt, huvudrätt, dryck). På medelklassrestauranger hamnar du på 20–30 EUR, och på finare ställen 40–60 EUR. Souvlaki och gyros i pitabröd kostar 3–5 EUR och är landets billigaste och bästa snabbmat. En kaffe (frappé eller freddo) kostar 2–4 EUR. Vin på taverna — ofta lokalt kranvin — kostar 4–8 EUR per karaff (halv liter).
Är det lätt att äta vegetariskt i Grekland?
Ja, överraskande lätt. Greklands ortodoxa fastetraditioner har gett köket en stark vegetarisk grund. Rätter som horiatiki, spanakopita, gigantes plaki, briam, fava och dolmades yialantzi är alla köttfria. De flesta tavernor har minst tre till fyra vegetariska alternativ, och du kan enkelt sätta ihop en hel måltid av meze utan kött. Veganer kan ha det lite svårare — feta och yoghurt dyker upp i mycket — men det går att lösa, särskilt i större städer.
Vilken tid äter greker middag?
Greker äter sent — 21:00–22:00 är normal middagstid, och på sommaren kan det bli ännu senare. Lunchen, som ofta är dagens huvudmåltid, äts runt 14:00–15:00. Restauranger öppnar generellt för lunch runt 12:00–13:00 och för middag runt 19:00–20:00, men de börjar inte fylla upp förrän minst en timme efter öppning.
Vad är skillnaden mellan souvlaki och gyros?
Souvlaki är bitar av marinerat kött grillat på spett. Gyros är tunt skivat kött staplat på en vertikal grill och skuret av i strimlor. Båda serveras ofta i pitabröd med liknande tillbehör (tomat, lök, tzatziki, pommes frites), men texturen är helt annorlunda — souvlaki har distinkta köttbitar, gyros har tunna, krispiga skivor. I Aten säger man “souvlaki” om hela kategorin, medan man i Thessaloniki insisterar på att hålla dem åtskilda.
Behöver man boka bord på restaurang i Grekland?
På enklare tavernor — nej, aldrig. Du går in, sätter dig och beställer. På populärare restauranger i Aten, Thessaloniki och på turisttäta öar under högsäsong (juni–september) kan det vara klokt att boka, särskilt på fredags- och lördagskvällar. Ring och boka samma dag — det räcker nästan alltid. Finare restauranger kräver ofta bokning i förväg.
Är kranvattnet drickbart i Grekland?
På fastlandet — generellt ja, men smaken varierar. På många öar, särskilt de mindre Kykladerna, är kranvattnet inte rekommenderat att dricka. Köp flaskvatten (0,50 EUR i kiosk, gratis eller billigt på restaurang). Om du är osäker, fråga “inai pothimo to nero?” (är vattnet drickbart?).
Avslutningsvis — ät långsamt, ät mycket
Det grekiska köket belönar dig som tar det lugnt. Beställ för många mezerätter, dela allt, häll upp ett glas vin och låt måltiden ta den tid den behöver. Det finns ingen brådska i Grekland — inte vid matbordet, i alla fall.
De 15 rätterna i den här guiden är en startpunkt, men Greklands matkultur har hundratals regionala rätter som inte ryms här: kretanskt snigelstopp, kokinisto från Korfu, pasteli-sesamkakor från öarna, och syrupdränkta kakor vars namn du aldrig kommer kunna uttala. Det enda sättet att upptäcka dem är att åka dit och börja äta.
Planerar du din resa? Kolla in vår kompletta Greklandsguide för tips om allt från transport och boende till stränder och sevärdheter.
